Det som en gång va du & jag

är nu idag ett tomt kapitel

som inte slutade så bra.

För när jag lutar mig tillbaka

ser jag bilder på oss

men efter kvällarna på klubben

försvinner dom bort.

Vill inte sakna dig & det vi haft

men bara tanken på ditt leende

armen runt min hals när vi älskade.

Får mig att be till gud

jag aldrig litat på

jag svär min trohet till den som läker mina sår.

Har inte alltid varit ärlig & rar

men saker har förändrats sen du lämnade stan.

Jag svär på min grav

att du är allting för mig & jag är kär än i dag.

Snälla ge mig en chans

vill leva för dig på samma sätt som jag lever för allt.

Vet att du kan se mig

som den som jag brukade va

i mitt hjärta kommer det föralltid va du & jag

du vet känslan, när man precis har gråtit och tårarna har

torkat under ens ögon och på kinderna, så huden är stel?

när man får kämpa för att hålla ögonen öppna, för egentligen

vill man bara vila sitt huvud på kudden och glömma allt som

hänt för en stund?

vilja somna och inte vakna upp förrän allt är glömt? inte vakna

förrän man känner att man klarar av det? inte vakna förrän

man helt enkelt mår bra igen?

mhm, så känns det just nu för mig. jag vill bara böja mig över

toalettstolen och spy upp allt. spy ut minnena med dig.

hatar att det är så jävla svårt att glömma, hatar att jag saknar

dig så det gör ont, hatar att jag egentligen älskar dig så jag

skulle kunna göra allt för dig.

så jävla svårt att glömma en person, som gav en så mycket att minnas

det här tar kol på mig. det här pajar mig. det här får mig nästan

att vilja dö.

orkar snart inte mer. jag ligger på bottnen. fuck detta. fuck dig.

fuck allt.

ibland händer det, att blicken fastnar och att det svartnar för mig.

det händer inte ofta då, men ibland.

jag börjar hyperventilera, det slutar inte. tårarna forsar.

det liksom slocknar i mitt huvud, ångesten växer.

det gör inte ont, smärtan  försvinner för ett tag.

jag tänker bara på dig, vad jag känner för dig, hur det skulle kunna

vara, vad jag skulle tänka och känna & vem jag skulle kunna vara.

yes, jag har skurit mig, yes, jag har tänkt på ett liv för er utan

mig & helvete vad jag ångrar mig nu, för jag vet att, med tiden så

läker såren & allt löser sig alltid.

men stunden då allt svartnar, min  kropp krampar, det rycker. det är

något som växer i mitt huvud, trycker på.

jag pressas ner i marken, jag är fast.

Dag 01 ? om mig
Dag 02 ? min första riktiga kärlek
Dag 03 ? mina föräldrar
Dag 04 ? det här åt jag idag
Dag 05 ? vad är kärlek för mig
Dag 06 ? min dag idag
Dag 07 ? min bästa vän
Dag 08 ? ett ögonblickmin
Dag 09 ? i min handväska
Dag 10 ? det här hade jag på mig idag
Dag 11 ? mina syskon
Dag 12 ? 5 sanningar om mig själv
Dag 13 ? den här veckan
Dag 14 ? min favoritfim
Dag 15 ? mina drömmar
Dag 16 ? 4 kända förebilder
Dag 17 ? mitt favoritämne

Dag 18? min favoritfödelsedag
Dag 19 ? detta stör jag mig på
Dag 20 ? en eller flera bilder på dig som liten
Dag 21 ? detta ogillar jag
Dag 22 ? det här upprör mig
Dag 23 ? det här får mig att må bättre
Dag 24 ? det här får mig att gråta
Dag 25 ? den här dagen för exakt ett år sen
Dag 26 ? mina rädslor
Dag 27 ? min favoritplats
Dag 28 ? Det här saknar jag
Dag 29 ? mina ambitioner
Dag 30 ? detta skulle jag vilja göra innan jag dör
Dag 31 ? om jag vann en miljon

haha ful bild, men jag orkar inte bry mig nu .

Ladies, guys are sick of hearing you ask

where all the "nice guys" are. They're in the

friend zone, where you left them

jag undrar om detta är ödet. det känns som om allt går åt helvete för bara mig.
att det bara är jag som mår såhär.
jag har inte märkt att mina vänner känner som jag, så antagligen är det bara jag.
öder verkar hata mig. eller så är det karma, för jag vet att jag har gjort många dumma val & sagt fel grejer vid fel tillfälle.
jag vill leva i en annan generation, eller ett annat liv. där jag mår bra.

hade försökt i alla fall att få mig & stanna. om ni bara hade försökt det minsta lilla.
då hade jag kanske inte haft det såhär.
man märker på er, ni gör det inte speciellt diskret, inte diskret alls. ni vill inte ha mig här. ni pallar inte med mig längre? det känns som om jag bara är en störig fluga som surrar precis intill ert öra, en sån man bara vill slå till, så den bara faller platt mot marken.
jag är värld bättre, det vet jag. jag förtjänar att ni ska bry er, att ni inte vill att jag ska ge mig av.
men nej, ni tycker bara det är bra, visst?
att jag drar, så ni slipper se och träffa mig. Den störiga Sara. Den jobbiga Sara.
ni tror att ni kan andas ut nu? ni tror att luften kommer lättas? haha right!

julafton & jag har fått precis vad jag önskat mig!
tänkte bara skriva att jag frf lever & att jag ska försöka hålla denna bloggen!
ha deeee