Men du måste också förstå att det du gjorde pajade mig helt. Det var du som fick mig att tänka klart, att få mig och må bra, men sen när du stack så förstördes allt inom mig. Allt blev kaos i mitt huvud och jag kunde inte förstå någonting. Alla tankarna trasslades ihop och för ett tag var jag helt vilsen, helt borta och ingenting funkade. Allt jag gjorde blev bara fel.

Allt som jag har sagt, har jag sagt bara för att jag ska kunna veta att du visste att jag fortfarande fanns. Det var bara för uppmärksamheten. Ingenting annat.

När jag hade dig, det var nog den bästa perioden i mitt liv. Men mina tvivel började växa och tillsist fick jag bekräftelse på vad som var fel. Allt du sa, betydde ingenting, inte ett smack. Det du sa till mig hade du sagt till flera andra tjejer. Det pajade mig helt och jag var helt krossad. Jag var helt fucked up och jag grät varje gång jag kom hem och till sömns varje kväll. Jag kunde inte äta, jag kunde inte sova, allt jag gjorde var att tänka på dig och hur du hade svikit mig. Det var som om ett hål hade börjat växa inom mig och det gjort så in i helvete ont i mig.

Men med tiden läkte mina sår, och jag kunde faktiskt skratta igen. Jag mådde bra igen och saker & ting hamnade på plats. Du var inte längre det ända jag tänkte på, och jag klarade av att höra ditt namn.

Men fuck de, du tog tag i mina kompisar och blev deras "kille". Du gör samma mot dem som du gjorde mot mig, men konstigt nog verkar de inte må dåligt av det. Men jag var kär i dig. Det är inte de.

Jag var riktigt jävla kär i dig, på så kort tid, fick jag riktiga känslor för dig. Under den tiden, när jag hade dig, jag lixom flög. Allt var så jävla bra!

Förlåt, för allt jag sagt. Jag menar det verkligen. F Ö R L Å T